I fredags var det dags för begravningen, det var en väldigt lång dag.
Förmiddagen kändes som om den aldrig tog slut, minutrarna kändes som timmar.
Allt var så fint men fruktansvärt jobbigt.
Det var väldigt mycke och fina blommor, blommorna från barnbarnen blev jätte bra.
Det var så många som kom, det var inte många som jag kände till. Det var många som jag bara hade hört talas om innan och nu har jag även fått träffa dom så det var ju iallfall trevligt.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva, känns bara så overkligt.


Den här veckan så har jag iallafall börjat på Spohia hemmets rehab och arbetsförmåge bedömning.
Var där i måndags och träffade rehab samordnare och gick igenom vad som kommer hända den här kommande månaden. Lite oklart med sjukskrivningar och hur mycke jag ska arbetsträna m.m.
Sedan träffade jag en psykolog, vi pratade om hur värken i nacken påverkar vardagen och de vanliga sysslorna man gör. Sedan pratade vi om arbete, vad jag vill och vad jag tror att jag skulle klara av. Hon var så trevlig mycke lättare att prata med än psykologen på spine center.
Igår morse ringde min läkare från spine så då fick jag klart med fortsatt sjukskrivning under den här utredningen. Nu ska bara sjukintyget in till FK.
Idag så hade jag möte med sjukgymnast och arbetsterapeut.
Jag skulle göra massa olika tester, bära saker, hälla upp vatten ur flaskor och tillbaka i flaskor, balans, armrörelser, gå vanligt, i trappor och när jag bar en kassse i varje hand.
De mesta verkade ganska fånigt enkelt men med den värken jag hade i nacken idag så var det jätte jobbigt och värre blev det efter att jag gått där ifrån.
Som tur är så var jag hos husläkaren igår och fick nya värktabletter.
Nästa möte på sophia hemmet är nästa vecka så resten av den här veckan ska jag bara ta det lugnt och undvika lyft.